Med vilja fulladdat med tålamod är ingenting omöjligt!

För er som inte riktigt har full kännedom om detta kan det nog komma som en chock. Men dagen MIN till ära (20 maj 2014) "skiter jag fullständigt i det." Som de flesta i alla fall vet, har jag varit en så kallad "snylt" & feströkare, men mestadels en stor snusare där jag lätt kunde avverka 2 doser/dygnet.

MEN IDAG, NÄRA, KÄRA & ALLA GULLIGA VÄNNER DÄR UTE, HAR JAG VARIT HELT NIKOTINFRI I 3 FUCKING JÄVLA ÅR!
- Har man viljan fulladdat med tålamod, är ingenting omöjligt. *Denna dag har jag även varit helt läsk fri i 20 veckor, värt att nämna!

Jag har testat många gånger förr att sluta, med en mängd olika hjälpmedel, men alltid slagit bakåtvolt i de branta nedförsbackarna... Jag försökte bland annat med att köpa mitt snus stockvis, just för att se och förstå hur mycket pengar jag faktiskt la ner på det hela tiden. Men de där pengarna fanns ju alltid, plus att jag kunde så lätt få tag på snuset via mitt 7-eleven jobb. Sedan när jag fick min första riktiga hjälp för min fibromyalgi på smärtcentret Caprio ST:Görans, fick jag även min första KBT! - Där kom även vändningen! Meningen var att hon skulle hjälpa mig med värken etc. Fick en annan psyoklog också, men dit behövde jag bara gå en gång då jag hade alla svaren själv. Jag tyckte mest att det var skönt att prata av sig med ngn professionell och utomstående om allt mellan himmel och jord en gång för alla - det var värt det! Jag beslutade mig i alla fall för att behålla KBTn, hon kunde hjälpa mig med annat sa hon, andra hinder som tog fokus från min kontroll över värken. Då valde vi att ta tag i läsken och nikotinet! Läsken fick jag ständigt återfall på, det gick upp och ner. Jag kände själv att det mesta fokusen låg på nikotinet och det behövdes. Min KBT gjorde egentligen inte så mkt så, jag sa även mina egna svar där. Jag visste vad som skulle- och behövde göras redan från start. Kanske är det så de jobbar också, att man själv ska finna svaren, tro att det är man själv - ja ni fattar! :P Vilket som hade vi (jag) mål att uppnå och hon var min sporre. Jag ville ju inte svika henne (vad jag intalade mig själv). Jag ville liksom, visa mig duktig. Så det gick faktiskt förvånatsvärt bra. Chockad än idag, just med tanke på hur det gått mina tidigare försök. Men jag tror än idag att hon, min KBT är nyckeln till mitt resultat ihop med min vilja fulladdat med tålamod!

Så här gjorde jag:

Jag snusade genral white, grov white eller ettan vit. I slutet, de senaste åren av min snusperiod, hade jag två snus inne åt gången varje gång - en på varje sida. Så när det var dags, köpte jag faktiskt vanlig general port, snusade som vanligt. Det här kommer låta äckligt, men jag slängde aldrig snusen utan torkade de och återanvände dem. Niktonet var kvar, men i mindre mängd, typ. Så gjorde jag med två, tre dosor tills de inte gick att använda längre (ja, det finns gränser även för mig:p). Då hade jag köpt en stock av nikotinfritt snus(onico). Jag valde orginalet då de andra smakar päck och den med menthol fräter sönder tandköttet! När jag var på den sista dosan nikontinfritt fick det vara nog, nu var det även en pengafråga. Detta snus kostar ju lika mycket som vanligt snus. Vad är poängen liksom! Så jag gav mig fan på det, och köpte ingen ny dosa och vips så var den sista jag hade slut... vad skulle jag göra nu då?? Behovet av att ha ngt under läppen tärde enormt på mig. Många förslag fick jag, använd ingefära, tepåsar etc. Men usch nej. Jag gick och köpte några rullar handbollstejp(coachtjep), drog ut jämnlånga bitar som jag vek ihop till lagom tjocklek och klippte efter den storlek jag ville ha. Vips hade jag mina fusksnus klara. Vilket tycktes visa sig fungera löjligt bra! Och på den vägen gick det. Idag använder jag inte ens tjepen längre. Dock kan de komma tillfället då suget är extremt och då tar jag fram mina färdigklippta fusksnus. Nu har det i alla fall gått månader mellan gångerna jag använt dem!

   Under denna period, i alla fall tolv besök, en gång per vecka,  hos min KBT. Vi började med att räkna ut hur mkt jag snusade. Både dosor och antal snus per dag, vecka, månad och år. Jag fick själv läxor att föra protokoll sedan där efter när vi skulle trappa ner och så fick jag visa mitt resultat varje besök där vi även pratade om hur det hade gått och varför det hade gått upp eller ner etc. Vi gjorde densamma på läsken, där jag kunde dricka 2l på en dag hur lätt som helst. Men läsken fick förbli kvar men då i mindre mängd i alla fall. Skulle jag sluta med nikotinet behövde den all min fokus! Rökningen var inte alls lika allvarlig och försvann på köpet. I Början när jag slutade med läsken försvann även mitt chokladbegär på köpet också. Den hörde alltså ihop med läsken... Nu idag när läsken är helt borta är dock mitt chokladbegär större än någonsin. Chokladen, turkisk peppar och ett glas med isbitar är med nya "dåliga last". Jag äter minde kolhydrater också, å ingen chips och sådant. Knappt nå godis ( det är väl mest klubbor då) och popcorn - där är jag dessvärre fast!

Men när det gäller just snuset, nikotinet försöker jag minnas symtomen man får när man röker/snusar för första gången. Vad kallar man det nu igen? Nikontinfrossa?? Man börjar må illa, blir yr etc. AAa vänta, nickokick säger man va, eller hur?

Vilket som försöker jag alltid relatera tankarna dit när suget är som störst. Att jag vet hur jag kommer må för att sedan vara fast på nytt i detta elände om jag skulle åka dit. Åh detta tänk hjälper faktiskt. Jag mår illa bara av av att tänka på denna nickokick, som då som sagt även påminner mig om, att åker jag dit på det igen så finns nog ingen återvändo. Har jag klarat mig som nu i tre år och börjar igen. Ja, då är man nog fastare i det än någonsin tidigare - idioti på hög nivå! *Var stark! Du kan och du duger!

   Liknande gör jag med läsken. Jag vet hur illa kroppen mår varje gång den vänjer av sig med skiten. De svaga benen, yrsel, illamåendet, frossan och skakningar - ja ni fattar. Varje gång mår jag precis lika dant när jag fått återfall och det är dags att lägga av igen. Är det värt det när jag vill sluta? Nej, det är det inte. Därför tänker jag i samma banor där. =) Vi får se hur länge det fungerar. Stoltas är jag över nikotinet. Hade jag fått göra om något hade jag aldrig velat börja. Men man ska egentligen aldrig ångra något man inte kan ändra, så därför ser jag till att jag inte behöver ångra något i framtiden istället ;)

   Lycka till till er alla som försöker lägga av där ute. Via min text kanske det låter som jag haft det lätt att lägga av med skiten. Men oj så fel ni som tänker så har. Min abstinens når sina toppar, tro mig. I början var jag en riktigt rå ragata som högg mot allt och alla. Idag är jag mer medveten om min kropp, vad som händer i den och vet vad dessa toppar som fortfarande kommer ibland betyder. Jag vet vad jag ska göra åt dem, och gör allt jag bara kan för att det inte ska gå ut över någon annan. - Så lycka till jag vet exakt vad det är ni går igenom, jag hejar på er alla!!!!

 - Kanske denna text faktiskt kan hjälpa någon också, hoppas på det! :)

 

ps. när jag jobbade natt på mitt jobb en gång för några år sedan kom det in en trevlig manlig kund. Han berättade han just suttit inne och vi pratade en stund om lite allt möligt. Det är orelevant vad han hade gjort, det jag ville komma till var detta: han berättade han tidigare sysslat med tunga droger och så, men det var inte det tuffaste att avvänja sig ifrån när han satt inne. Utan kan ni gissa vad det var för ngt som han låg i fosterställning på golvet, skrikande och halsen full av gråt för? Jo, -- > Chokladen, läsk.. - socker! Det var det värsta sa han, att inte få den mängd av socker kroppen tidigare varit så van med när han satt inne. Då när jag pratade med honom var han fri både från nikontin, tunga droger och socker. Hoppas han lever gott än idag!  ds.

//Johanna.

Jag kan och jag duger, du kan och du duger, vi kan och vi duger!

 

20 maj 2014

Comments powered by Disqus