Ny dikt!

 

Hej, här kommer en ny dikt jag skrev bara för en stund sedan tillägnad min bästa vän.

Den handlar om saknad/längtan, att så sällan få se den man bryr sig så mycket om.

 

 

En vänskap väcks till liv genom genrationernas tid.

Tjugosex år har nu gått och i min framtid är du spådd. Du har följt mig från första dagen, det förflutna och nu. Inte en dag kan jag leva i en värld utan du. Alla minnen vi har, med på vägen jag tar. Vägen till längtans port som för länge har varit allt för långt bort. Med bestämda steg tar jag mig fram och ser din tillslut din utsträckta hand. Dina fingertoppar jag når, jag sträcker mig och ställs på tå men faller ner i den rinnande ån. Tillbaks till vägens början jag far men vet att du föralltid vid porten finns kvar.

En vänskap som aldrig tiden kan släcka, tomrummet kan lämnas kvar på sin oändliga sträcka.

 

 

19 nov 2013

Comments powered by Disqus