omedvetet

Sen jag kom hem från semestern har jag haft svårt för att komma igång med boken igen. Jag är mitt i kapitel tio och jag vill verkligen skriva det är inte det...utan mer, att jag velat teckna upp bilder från några av scenerna ur boken istället och ägnat mig åt det. (Gjort två).  Kommer jag på en sådan grej kan jag oftast inte börja på det sensate för att jag vill känna mig klar med de "nya" sysselsättningen först...

Idag hade jag ett vanligt samtal med min bästa vän. Hon undrande bland annat hur det gick med boken och ställde frågor etc vilket ledde till att det blev en "berättande-diskussion" om boken som väckte allt till liv igen. Jag märkte hur stolt jag var över mig själv, det jag gjort. Hur roligt jag haft hela tiden och framför allt hur mycket jag älskade att dela med mig, få berätta, prata om min skapelse-min egen lilla bubbla jag ständingt stänger in mig i nu för tiden. :)

Nu är det ju inte bara hon som stöttar mig med jämna mellanrum/visar intresse för mitt stora projekt jag dragit igång med...så ni där ute behöver inte känner er bortglömda! Jag syftade mest på hur något så litet och omedvetet kan lufta upp en på fötter igen. Vi hade bara ett vanligt telefonstamtal om allt och ingenting och det kan vara just det man behöver ibland!

ikväll ska jag teckna lite mer men imorn börjar skrivandet igen och slutet av del 1 börjar närma sig. Tror det blir mellan 12-16 kapitel, men det återstår att se. Varje kapitel är mellan 20-25 sidor så det är ju en del. ;)

Så hej så länge! Vi får se om jag kommer använda mig av denna nya funktion n.nu kommit med :)

Varma kramar/Johanna

5 aug 2012

Comments powered by Disqus