Min andliga sida - Övernaturliga Händelser Del 1

Händelser & Upplevelser från  "långt bak i tiden" till 2012.

------------------------------------------------------------------- 

Detta är några av de sakerna som jag upplevt/varit med om och kan minnas … I många av fallen har jag haft någon med mig som kunnat ”vittna” om att det är något oförklarligt som har hänt.

- jag ska försöka lägga händelserna i rätt ordningsföljd.

------------------------------------------------------------------- 

 

Enskededalen:

Här föddes jag, och bodde i lägenhet på olika gårdar med familjen, framtill mitten av årskurs tre. Jag kan minnas att jag ofta tycktes skymta olika gestalter. Men detta skedde enbart i lägenheten vi bodde i då, den på Grangården, och jag reflekterade det inte särskilt mycket. Jag var ju så liten och förstod nog inte vad jag såg eller om det var inbillningar. Men det jag minns extra tydligt är i alla fall att det var en blond man i vit t-shirt som brukade titta fram, speciellt när jag satt i köket.

------------------------------------------------------------------- 

Älta:

Här bodde jag från mitten av årskurs tre till början av årskurs åtta, i ett radhus på Krusbärsgatan. Vi hade tre våningar, första våningen låg längs gatan och var huvudingången med hall, ett rum, en mindre toa och en stor källare. På våning två fanns kök med balkong och vardagsrum med uteplats sluten till en skog. På våning tre var mina föräldrars sovrum, en större toa och mina två minde rum liggandes intill varandra. Vi tänkte slå ut väggen mellan dem men gjorde aldrig det. Så jag hade ett litet ”hobbyrum” och ett litet sovrum.

(1) En period, jag minns inte hur lång denna period var, men jag minns att denna sak hände väldigt ofta… Så som det då känns; var det nästan varje natt, som jag hade en svart spindel med ett vitt kors på ryggen, i taket ovanför min säng! Pappa fick ta bort den, mer än en gång. Jag har frågat honom om det, men han säger att han inte riktigt kan minnas det själv. I alla fall inte som en upprepande händelse.

(2) Något som inte hände ofta, men det förekom lite då och då var att det gnisslade på mitt sovrumsfönster vissa kvällar som nätter. Ljudet som kommer när man drar vassa naglar/torra kritor emot en sådan där tavla, så lät det varje gång. Riktigt rysande och tunghäftande obehagligt. Mina föräldrar försökte förklara det som om att någon busade med mig, att man kan anordna det där. Visst, kanske det. Men man måste ju också ha överseende med att mitt sovrums fönster låg rätt så otillgängligt, och på tredje våningen dessutom …

(3) Jag stod med en vän på balkongen, min dåvarande hund Kajsa var också med oss där ute då vi just kommit in från en långpromenad och det var dags för en fika. Plötsligt hör vi en kvinna ropa. Hon står med sina två barn och en barnvagn utanför huset när vi besvarar hennes rop. Hon frågar om det är vår hund och om hunden verkligen ska stå där ute. Jag och min vän vände oss om efter Kajsa som var ... försvunnen?!! Sekunderna innan tiggde hon av vårt fikabröd och vilade vid våra fötter. Men mycket riktigt så var kvinnan inte galen. Kajsa var UTANFÖR ytterdörren, nosade runt och väntade på att bli insläppt … Så jag gick ner, LÅSTE UPP dörren och tog in henne. Ingen skada skedd, men varken jag eller min vän förstod någonting av det där …

(4) Jag kom hem efter en träning. Båda mina föräldrar var ute på jobb, men mamma skulle komma timmarna därpå. Jag gjorde som vanligt, tände lite lampor då jag inte är mörkrets största fan direkt, slog på tv:n i vardagsrummet och varvade ner några minuter till ett program på kanal 4. Jag fick nog, lät tv:n stå på och gick upp på övervåningen. Där uppe slog jag på stereon i mitt ”hobbyrum” och började jag klä av mig för att gå in i duschen. När jag gick ut ur rummet var alla lampor släckta förutom i det rummet jag var i. Jag tände lamporna och rusade ner till mellanvåningen (vardagsrummet) där jag möttes av ännu mera mörker. Jag sneglade ner mot bottenvåningen som var lika mörk den … Men tv:n var fortfarande på och hade bytt kanal till svt1. På skärmen var det den där cirkeln uppdelad i ränder och i olika färger, och med en klocka som tickar (om jag minns rätt). Hur som helst var det där pipande ljudet som hör till just den bilden med, och samtidigt som jag tittade på skärmen kom ”ljudnivålistan” upp och jag kunde tydligt se och höra ljudet som höjdes mer och mer! Jag drog ut sladden till tv:n i panik och sprang till köket. Där flög jag nästan upp på köksdisken (som om jag vore rädd för att nudda golv) i bara shorts och sportbehå och med en stor kniv i handen. Där satt jag tills mamma kom hem … Minns inte vad som hände sedan, men kan ni tänka er min mammas syn när hon kom hem, haha.

(5) Jag, mamma, min bästa vän med sin lillasyster och deras mamma stod i köket när strömmen plötsligt gick. Vi vet inte än idag om det var hela området som släcktes ner eller enbart huset vårt. Men vilket som så hördes en röst från källaren på bottenvåningen. Rösten ropade hest men ljust och upprepande; ”Mamma, Johanna …”

Jag har frågat många gånger och ställer frågan än idag om det inte var min bästa väns mamma som spelade oss ett spratt gällande rösten, men hon nekar än idag, så det lär vi aldrig få veta. En riktig rysare var det i alla fall. Jag och min bästa vän gick ner till källaren strax efter att strömmen var tillbaka. Med oss hade vi cykelpumpar som tillhugg, men där fanns så klart inget att bruka dem på, hehe.  ;)

------------------------------------------------------------------- 

Tyresö:

Här har jag bott sedan början av årskurs åtta och bor här än i idag (tilllägg: flyttade därifrån 2016, 29 år gammal) i en rosa enplans villa uppe på berget, bara minuter från skog och en varm liten sjö. Och när jag flyttar hemifrån kommer jag förhoppnings bo kvar i Tyresö, i närheten av detta vackra område! (Tilllägg: det gör jag inte ... det blev Nynäshamn. Men det är ju också fint! Jag trivs super bra som jag bor just nu!) :)

(1) Små händelser som skett här lite då och då, är krukor som åkt ner, lock som skramlat/vibrerat på kastruller etc. Detta då utan att något vinddrag/kokande vatten eller övrigt skall ha varit inblandat.  Flackande lampor sker även det titt som tätt. Men det kan ju även bero på felläggning/störning av el eller trasiga lampor …

(2) Vi har även väldigt många orber i huset, speciellt i vardagsrummet. Man ser dem oftast genom linsen på kameran just innan kortet tas. Då ser det du som det är små, miniatyrer av stjärnfall som sker eller flyger runt. Vissa av dem framhävs även senare på bild, då synlig som små genomskinliga cirklar.

(3) Min förra hund och även nu min nuvarande hund har agerat konstigt i huset. Båda har börjat morra helt utan anledningar. Båda har ställt sig morrande och skällande mot olika hörn i huset … det sägs ju att djur, speciellt hundar har ett sjätte sinne… Min nuvarande hund lägger sig dessutom inte på dem ställena i huset som min tidigare hund alltid låg på. Hon ställer sig där ibland, som om hon ska lägga sig men ångrar sig och väljer en plats i närheten. Hon har självklart tagit sina egna platser i huset. Bland annat har de tagit en varsin del av soffan. Kajsa låg alltid på den vänstra sidan och Wilma ligger alltid på den högra.

(4) Ibland hör jag röster, mesta dels viskningar i huset. Jag får ofta känningar/rysningar längs kroppen när jag är i huset. Ibland känns det som om någon rör vid mig, smeker min kind eller lägger en hand på min axel. En gång kände jag hur någon kittlade mig under fötterna, en annan gång tog någon ett hårt grepp om min vad och drog till i benet. (Sen dess har jag inte gärna fötterna vilandes längs sängkanten, trots att händelsen innan skedde liggandes i sängen, hehe …)

En kväll hörde jag en väldigt grov mansröst. Det var ett dovt läte till en början, men ljudet blev bara högre, högre och högre. Jag kommer inte ihåg allt han skrek, men jag minns klart och tydligt att han då bland annat skrek mitt namn … Tillslut var det som om rösten skrek mig rätt i örat vilket i sin tur ledde till att jag skrek och sprang iväg någonstans, antagligen till mamma … ;p    

(5) Jag har även haft några ”sovande-vaken-drömmar” i detta hus. Du vet när du sover och är vaken på samma gång. När du vet att du sover, du vet att du drömmer men hur mycket du än försöker så kan du inte vakna, öppna dina ögon. Oftast är det något obehagligt man drömmer i samband med detta. I dessa fall kommer jag inte ihåg exakt vad jag drömde. Men jag tror jag blev jagad och höll på att kvävas i en av dem och att jag föll från hög höjd i en annan… Däremot minns jag känslan av att ha just en sådan dröm, känslan av att veta och att inte kunna vakna upp, att inte kunna öppna ögonen hur mycket man än försöker. Det är en riktigt hemsk känsla/upplevese faktiskt!

(6) En kväll när jag var ensam hemma och gjorde mig iordning för en utekväll fick jag "sällskap" för en kort stund. Det var en kvinna. Det var som om det var en avbild av mig själv. Jag såg aldrig ansiktet, men jag kunde tydligt se att det var en kvinna i mörka jeans och mörkt linne. Hon stod i dörröppningen intill mitt rum och jag hann stirra som förstenad mot henne i flera sekunder innan hon försvann ...

Jag ringde dit mina grannar som kollade igenom hela huset men inget fanns att finna …

(7) Jag såg min morfar ett tag efter hans bortgång. Men hans besök avtog efter ett tag. Det var inte förrän farmor gick bort som jag såg han igen. Då hade farmor dessutom visat sig två, tre gånger innan. Det var som om hon hade hämtat honom, för jag såg dem liksom tillsammans, samtidigt. Med farmor är allt dessutom så mycket mer, så intensivt jämte allt annat jag sett/ser och hört/hör och då genom alla mina sinnen, som syn hörsel, känsel och lukt. Ja, hennes dofter gör sig väldigt ofta påminda efter hennes bortgång faktiskt.

------------------------------------------------------------------- 

Idre:

Här har jag vart i snitt två gånger per år sedan jag döptes i Idre kyrka. Det har varit några veckor under sommarn och några under vintern. Här bor även min gudfar Håkan, några andra släktingar och vänner och bekanta. Här bodde även min farmor under många års tid. Sommartid hade vi med oss vårt ”sommarbarn” Sophie som även är min bästa vän. 10 år i följd var hon med där uppe tills trenden bröts. Vissa somrar följde även andra vänner/släkt med familj upp, vilket lett till att vi alltid haft hyrstugor sommartid. Vintrarna bodde vi alltid hos farmor då hund lämnades hemma och att det oftast bara var jag, mamma och pappa som åkte upp.

Men vad jag kan minnas så har faktiskt inga konstigheter hänt under den kallare säsongen … - vintern alltså.

Och just detta är kanske inte så övernaturligt, men det var fy så vidrigt med tanke på min stora fobi …

… En sommar var det visst ett stort spindelbo i fönsterkarmen (i sovrummet jag och Sophie hade). Inte så farligt kanske, men då ska ni veta att det var en hona och att ALLA hennes ungar kläcktes fram under vår vistelse där. Jag ryser bara jag tänker på alla spindlar som kom fram ur springan och täckte väggar som golv i rummet (vi var i rummet när det skedde). Det var hemskt, som värsta skräckfilmen!!!

(1) En sommar fick jag två otäcka ”sovande-vaken-drömmar” direkt efter varandra. Jag tror faktiskt att det var samma sommar som spindlarna kom fram. Jag och Sophie låg och läste i varsin säng i rummet när det skedde (när jag måste ha slumrat till). Helt plötsligt (då i den här sovande-vaken-drömmen) var jag ovanpå Sophie, och i en exorcistliknande stil flög ja upp i taket ovanför henne och höll fast/satte mig på väggen bakom henne, som var helt orörd av mina "handlingar". Hon låg så snällt, så fridfullt där och läste sin bok. Jag kunde även se snabba skymtar av mig själv liggandes i sängen bredvid, trots att jag var vid hennes säng. Det var som att jag visste att jag sov och drömde, jag försökte vakna men kunde inte öppna ögonen hur mycket jag än försökte. Jag var ”vaken” när jag "flög" på Sophie, jag visste liksom vad jag gjorde men kunde inte styra det. Tillslut fick jag äntligen upp ögonen och var helskärrad. Sophie låg fortfarande och läste, hon hade inte ens märkt att jag slumrat till, så hon blev skärrad för att jag plötsligt var så skärrad. Jag berättade såklart för henne, men inget fanns att göra åt saken så vi fortsatte läsa igen. Jag hann knappt läsa en sida innan det var dags igen … Men denna gång var jag kvar i min säng, men kunde inte se mig själv ligga där längre. Utan jag satt upp med händerna runt benen. Jag kände mig tung som en staty, jag hade svårt att andas, jag var täckt med ett gråvitt skynke och hade en pil genom huvudet. Men jag var fullt medvetande om allt detta, att jag åter igen drömde och försökte öppna ögonen. Ögonlocken kändes lika tunga som jag kände mig själv, som en staty. Framför mig kunde jag se Sophie ligga och läsa, hon hade inte märkt något denna gång heller. Det tog ett bra tag men slutligen kunde jag öppna ögonen och allt var som vanligt igen ...

Jag läste inget mer efter det och det tog ett bra tag innan jag kunde somna natten därpå …

(2) Jag och Sophie gjorde oss iordning inför en vandringstur en morgon när mitt hår stramade åt som satan. Grejen är den att jag inte är särskilt håröm och det var dessutom uppsatt i en hästsvans. Det kändes som om någon tog tag i alla strån i svansen och drog åt allt vad de kunde … men vänta, det var inte allt, utan som pricken över i:t stod hästsvansen plötsligt rakt upp pekandes mot taket … Sophie såg det, och jag såg det passande nog också, då jag stod framför spegeln i rummet.

Nu när jag tänker efter så hände det där också samma sommar som resten tror jag, i samma stuga (rum) dessutom … hrm …

------------------------------------------------------------------- 

Övriga ställen:

(1) Jag har testat ”Svarta Madam” några gånger, och har alltid känt av och sett skymtar av något mer annorlunda än bara enbart rädsla och egenskapta bilder … Men allt förstoras ju också upp, då man ofta är fler som gör det samtidigt och triggar igång varandra. Därför har jag testat det helt själv en gång, bara för att se vad som hände. Då jag är mörkrädd och dessutom har cellskräck var jag inte så fullt koncentrerad, men försökte som sagt ändå, bara för att …

... Jag minns inte frågan jag ställde, om jag ens ställde någon. Men jag minns att rummet blev stegvis mörkare och att jag samtidigt kunde skymta något gestaltliknande i spegeln. Sekunderna senare kunde jag tydligt se tre sträck på spegeln. Jag sprang genast därifrån såklart och har aldrig testat detta igen efter det och det kommer jag nog inte göra heller…

(2) Vi var ett gäng som var ute på upptäcksfärd en natt med ficklampor till hands etc. Vi hittade en öde stuga, en sådan där riktig spöklik stuga. Vi gjorde en snabb ”husesyn” men ingen vågade vara kvar en längre tid då konstiga läten smög sig på, och vi ville inte riskera att skada oss via hålen i träbrädorna… Vi bestämde oss morgonen därpå att besöka stugan igen då ”ljuset” var med oss, hehe. Men grejen var den att stugan var inte längre kvar. Vi sökte igenom skogen hela dagen efter stugan men fann inga spår i över huvud taget, inte ens tillplattat gräs eller jordplättar. Ingen av oss vågade in i skogen till skymningen, så om stugan var tillbaka då kommer vi aldrig att få ett svar på…  

(3) Blev skickat hem till en vän där jag tidigare hört mycket konstiga läten och mycket knarrande i golvbrädorna, detta hade då börjat gå över styr när jag skickades dit. Väl på plats kunde jag tydligt se två mörka gestalter. En stor man och en liten flicka. De stod i vardagsrummets ena hörn och jag såg de alltid i hörnen/längs väggarna, men endast i det rummet.

(4) Hos min sjukgymnast fick jag oväntat andligt besök under en behandling. Jag var ensam i rummet, låg på mage med nålar från topp till tå och hade lugnade musik på, precis som vanligt. Ibland ”faller” jag liksom bort under behandlingarna, då jag blir så avslappnad och inte riktigt håller koll på varken tiden eller om det kommer in eller går ut någon ur rummet … Oftast är jag dessutom varm i kroppen då nålarna sätter igång cirkulationen. Men denna gång kände jag svaga och kylande vindpustar mot huden. Jag hörde ett ständigt knäppande, precis som när man slår med en penna mot ett bord regelbundet, och det lät som om någon satte sig på skrivbordstolen hon hade vid sitt arbetsbord för att sedan resa sig direkt, flera gånger om. Tillslut var jag tvungen att titta upp om någon, om min sjukgymnast, var i rummet men ingen var där.

Jag berättade detta för min sjukgymnast när hon kom tillbaka. Hon blev lite skärrad då en patient tidigare (som hon tror jobbar som ett medium) plötsligt sagt att det vart någon/några mer i rummet, då hon behandlades … hehe.

(5) För många, många år sedan hemma hos Sophie: Hon bar alltid ett speciellt halsband en period. Hon tog av sig det nattetid och la det på sitt skrivbord, men varje morgon var det en knut på halsbandet. Hon knöt upp den, men en ny var där morgonen därpå. Lät hon den vara så blev det en till knut morgonen efter den … helskumt. Vi sov ju över mycket hos varandra så jag har bevittnat det själv och jag kan inte minnas att det hände när hon la av sig halsbandet hos någon annan.                      

Nu vet jag ju inte om det är hon själv eller någon annan som busat. Men hon själv säger att det inte var hon … hehe, who knows ;)