Rummet(hotellet) som gud glömde & Resebolaget vi aldrig mer nämner utan svordomar!

 

Turkiet – Didim (Altinkum), 27/7-10/8 2014.

Flyget: Flyggrädda jag satte mig i ett plan igen – kors i taket! – men till Turkiet skulle jag… Då jag, enligt läkarna, har öron katarr (trumhinnorna buktar utåt) har jag problem med yrsel och lite med balansen, vilken i sin tur leder till att trycket blir ofta för mycket vid start - då planet tar sin planerade höjd. Det gör inte ont eller så, men det trycker bakom ögonen, tinningen och kring bihålorna, som om jag sjunker inåt i mig själv. Samma känsla kan jag få hos tandläkaren när de borrar för hårt/länge. Flera gånger har jag varit på gränsen att svimma, men klarat mig precis. När jag väl är i luften gör jag allt för att ”gilla läget” så att säga – jag tänker inte så mycket på var jag är egentligen. Landningen på Izmirs flygplats var den värsta jag varit med om faktiskt, inte den minsta smidig, sträva – hastiga svängar och tappade höjd för snabbt med kraftiga vibrationer, avslutad med en hårdare duns. Piloten hem var betydligt bättre. Jag kände varken starten eller landningen, och jag sov igenom alla timmar i luften.

Transfern dit: för det första så trodde jag bilen skulle rasa samman efter varje ny meter… Vi landade mitt på dagen då värmen var som varmast och satte hos i den skruttiga fullastade bilen - utan AC! Resan skulle ta 2 timmar – den tog 3½, nästan fyra. Chauförren höll dessutom på att slumra till ett flertal gånger och det blev en riktig jobbig och obehaglig bilresa.

Hotellet: Tuntas Hotell - ”ok”. Jag och min pojkvän hade oturen att få rummet som gud glömde så att säga… Trasig kyl, som tog tre dagar att ersättas/fixas. Sedan gick en slang på toaletten så det blev översvämning. Dagen efter det blev fixat upptäckte vi en annan, ny läcka vid toaletten. I badrummet, som för det första var bland de minsta jag sett, var även taket täckt/gjort av plankor med cm stora mellanrum där man såg rören ovanför – å i de rören hörde vi även när alla gäster duschade titt som tätt + att jag såg spindelnät mellan takbrädorna och pojkvännen dödade minst två spindlar under våra veckor där! Som tur var hade resten av rummet vanligt tak! Men duschen var för liten, till och med lilla jag på 70kg och 163cm hade problem att röra mig ”fritt” i den. Till och med duschslangen var för kort – för mig… Så får vi inte glömma toalettdörren som var för stor, inget privatliv här inte! Sedan var AC konstigt kopplat, kylen och teven lika så. De spelade för hög musik dag som kväll, och då brukar jag lyssna väldigt högt själv. Deras pool var betydligt mindre än vad vi trodde utifrån bilden, plus att den snabbt blev överbefolkad och det blev en livsfara att svalka sig i den. Vi bodde på plan 1, men stackars er andra då hissen gick sönder titt som tätt. Matsalen fick mig att tänka tillbaka på skoltiden – ljudmässigt, då bland annat för att hotellet verkade ta in mer folk än de borde… Dessutom tog maten slut flera gånger. För att inte nämna bristen av glas, koppar etc. emellanåt. Sist men inte minst var det jobbigt att personalen var så dålig på engelska, i stort sett varenda en av dem så det var ju inte så lätt att göra sig förstådd. Dessutom var det väldigt många föräldrar som lät sina barn göra lite som de ville, såg nästan ingen barnuppfostran alls, och det störde mig något enormt då många av barnen betedde sig väldigt illa kring pool, matsal och strand.

Ett +, de snålade verkligen inte på spriten.

Didim: trots personalens/folkets språkbrist var många vädligt trevliga och roliga! Vi blev lite chockade över att vi var de enda svenskarna på plats. Mest tyskar och engelskmän som står för turistbefolkningen tydligen. Jag vet att det finns vilddjur(hundar) lite överallt utomlands, men det var trist att se dem i så svåra skick, framförallt de som var fulla av den farligaste fästingsorten! Lite trist blev det även att se hundarna kissa och bajsa i vattnet, där vi (alla) badade. Stranden (vår strand, tillhörande Tuntas hotell) var ganska skitig. Även naturområdet jag besökte vid sidan om/ovanför hotellet. Mot det andra hållet, och in mot staden blev det betydligt mysigare och otroligt med folk på alla gator, resturanger, butiker och aktiviteter. Såg en hel del fina vyer också, så ska inte bara klaga! Och de andra strandområdena verkade rena och fina. =)

Vädret: förmiddagen mellan 30-40 grader sköna vindar. Eftermiddagen mellan 40-46 grader mer vindstilla. Kvällen 25-35 grader, sådär kladdigt fuktigt och oftast vinstilla. Med tanke på allt badande och vinden klarade jag faktiskt av den 40 gradiga värmen. Men jag höll mig hela tiden i skuggan och badade med keps!

Resebolaget och Transfern hem = ett skämt! Resebolaget: Lowcost Holiday ihop med Reshoppa (eller vad de nu hette) nämner vi aldrig igen utan svordomar! Det blev problem redan vid bokning, för det första blev vi tvungna att boka via USA, och sedan skrev de fel vid namnen och andra uppgifter hela tiden som vi var tvungna att ringa och ändra några gånger. Vid bokningen stod det klart och tydligt att man skulle bekräfta transfern hem(till flygplatsen) 24 timmar innan man ville ha den. Vårt plan gick 06:15 på söndagsmorgonen och vi bodde som jag nämnt innan 2 (3-4)timmar från flygplatsen och ville ha god tid på oss. Bolaget/transfern hade konstiga telefontider och inget nr till chauffören hade vi. Vi började ringa redan torsdag morgon för att bekräfta resan hem. Ibland svarade dem, ibland inte, ibland fungerade inte numret eller så la de på. Lördag förmiddag får vi äntligen tala med en man som gör vår bekräftelse och säger tre gånger, på tre olika sätt att bussen kommer 00:20 lördag natt/söndag morgon. När ingen buss kommit 01:00 lyckas vi få tag på de via ett nödnummer, där de säger att vi aldrig bekräftat transfern hem. Att vi ljuger, och att de struntade i oss. Till och med mannen i receptionen hörde på dem att de bara snackade skit, och hittade på allting. Att de säkert hade glömt oss, och redan var på väg till flygplatsen. Bättre att skylla på oss då, än sanningen, be om ursäkt och försöka lösa det… Som tur var så kände mannen i receptionen än man som hade en bil för 8 personer med mycket packning och barnvagn, kom fort som attan och låg sedan i 140 hela vägen till Izmirs flygplats ;), så att vi hann utan problem.

Helheten: Njae - OK. Resa tillbaka? Till Turkiet ja, men en annan stad och med annat bolag. Skulle jag hamna i samma stad igen måste det bli på ett annat hotell, men reser helst till annan plats. Dessutom har vi försökt ringa bolaget för att kräva ersättning för sveda och värk, samt pengarna tillbaka för transfern och få de att betala summan vi fick ge den nya snälla chauffören som blev vår räddare i nöden. Men bolaget säger fortfarande att vi ljuger. Men vi ger oss inte, ska bli intressant och se var det här slutar egentligen.

 

 

 

14 aug 2014

Comments powered by Disqus