Veckans mening/ar ur Moonrose, del 1

 

27/3-2014: Tänkte att lite citat, eller ljuvliga & vardagliga till roliga & konstiga meningar alltid är kul att dela med sig av, så varför inte. Vissa citat kan verkligen gripa tag om än, några är roliga och andra kan vara helt oväsentliga, men lika konstigt härliga för det. Så här nedan får ni nu, från och med idag, meningar tagna från första manuset i min serie, Moonrose. För att läsa mer om serien klicka på länken: http://www.artofme.n.nu/min-forsta-bok

 

- jag har till och med hört att det finns människor där ute som faktiskt samlar på citat, och jag förstår dem!

 

Allt från härliga & vardagliga till roliga & knäppa meningar (nyaste alltid överst. Lägger upp 1-3 st/gång) :

 

 

 

"... Vädret var fortfarande perfekt, det hade inte regnat på hela dagen, och vi skulle antagligen gå klar leden ihop med solnedgången. Men än så länge var solen uppe och lekte med allt som kunde reflekteras. Vindens isande kyla var rysande skön ihop med solens värme och pulsens ökande tempo..."

*

"... Jag vek mig av skratt och pekade på dem. ”Ni skulle ha sett era miner!” utbrast jag och slog händerna mot låren innan jag pekade på dem igen, vilket fick mig att skratta ännu mer..."

*

"... De vände huvudena upp mot himlen så att solen värmde deras rosenröda kinder. De hade slutat prata med varandra och njöt av ljuden som omringade dem. Löpares tunga andningar och skor som stöttes, knastrande mot snön och grusgången. Några hundars skall, skratt från några barn som leker tafatt och ljud från vinden som greppar tag om träden. Allt i samklang med två gulsparvars vackra vintersång..."

*

   "... ”Annabelle, är du där?” hörde jag en ekande, svag men bekant röst fråga.

   Jag hade lagt mobilen intill huvudet med ena handen vilande på den. Jag hade inte riktigt vaknat ännu och visste nog inte om jag stängde av väckarklockan eller svarat på ett samtal.

Hade jag ens ställt klockan på mobilen?

   ”Hallå, lever du eller? Jorden anropar Annabelle…”

Den bekanta rösten började låta irriterad men växlade snabbt över till ett högt nynnande. Hade det inte varit så falskt hade jag antagligen somnat om av melodin, men nu var jag nästintill klarvaken..."

*

"... Timman senare hade jag lyckats byta om till sovkläder och somnat till liknelse av en marionettdocka där trådarna klippts av..."

*

”... "Kom nu era söta dårnickar”, skrattade jag och bröt mig igenom deras led för att gå till tvillingarna..."

"... Muttrande tog jag upp sminkspegeln istället när Ewelyn råkade lägga världens högsta rap, vilket fick vår Bob-Marley kopia till taxischaufför att nästa skratta livet ur sig..."

*

”..."Annabelle…!” utbrast en på tok för utsmyckad kvinna i en chockrosa klänning. Tätt bakom henne stod en betydligt äldre man med ett likgiltigt ansiktsuttryck, men så fort våra blickar möttes log han så stort att jag trodde att hans ansikte skulle splittras..."

*

 "... Jag stirrade upp i taket medan ögonlocken blev tyngre. Tillslut kändes de som cement och slogs igen. Jag försökte, men det var omöjligt att öppna dem..." 

*

"... Det finns dessutom en extra halstablett i bh:n, min hemliga gömma. Eller en kvinnas andra handväska som man också kan säga det jag vet att jag inte är ensam där ute..."

*

"... Jag var visst inte så gammal trots allt – bara lite sådär lätt likstel kanske..."

*

"... Noggrannast är jag med min tjocka snedlugg som ramar in mitt päronformade ansikte, som för övrigt inte har format sig till något bättre efter födseln. - ’Åh, John! Vi har fått vår alldeles egna lilla ET’, utbrast min mor Cathrine till min far när hon fick mig på bröstet vid förlossningen..."

*

  "... När jag visste vilket beslut jag skulle ta kände jag mig som en söndertrasad docka..."

*

 

4 jul 2014

Comments powered by Disqus